Twitter underlättar hela livet
Ibland slår mig tanken; vad gjorde vi utan Twitter egentligen? Hur kommunicerade vi? Eller framförallt; hur NÄTVERKADE vi?! Jag kan förstå till viss del att jo, vi kunde nog skriva till varandra i andra forum och på andra sidor. Men det inträffar ju cirka ALDRIG att man lägger till en främling på Facebook bara för att den verkar ”lite rolig” eller verkar ha ett intressant liv. Då blir man en stalker, och det vill man ju helst inte vara. På Twitter däremot, där kommer alla små käcka beskrivningar av människor upp och man bara ”HERREGUD den här människan måste jag ju följa!”. Och det är inte stalkeraktigt alls. Bara bra. Bara roligt. Människan får en follower till, blir kanske glad och följer kanske tillbaka. Det är LIVET.
Och det kan ibland kännas lite chockerande att inte alla företag gett sig ut i de sociala medierna ordentligt, framförallt eftersom att det är ett så smidigt och kostnadsfritt sätt att kommunicera på, oberoende av tid och plats. Man blir lätt bortskämd med den fantastiska enkelheten. Att SJ twittrar mellan 09:00-16:00 kändes helt revolutionärt från början – nu känner jag bara ”VARFÖR inte dygnet runt?!” (kanske för att alla mina tågresor alltid sker kvällstid eftersom att jag inte hunnit bli en fancy karriärmänniska som ständigt befinner mig på resande fot om dagarna än). Kraven på ständig interaktion växer ständigt och det är svårt att hänga med i svängarna, men bara en sån liten sak som att finnas där, att synas, gör en sån enorm skillnad. Det sägs ju att finns du inte på Facebook så finns du inte alls. Det börjar nästan bli så på allvar. Varför lägga miljontals kronor på en reklamfilm i TV om din målgrupp finns i stort sett gratis på internet?
Men åter till Twitter. Var annars kan man hitta människor leta efter samåkning till jobbet? Var annars hittar man människor leta nytt jobb, ny partner eller bara nya kollegor? Det är fantastiskt, och jag älskar’t. Måtte Twitter ALDRIG bli omodernt.
