Är du ”vem som helst” i sociala medier?

Sociala medier, som Facebook och Twitter, är fantastiska verktyg som ger vem som helst möjligheten att konversera med vem som helst, något förenklat. Ur demokratisynpunkt kan jag verkligen älska att alla kommunicerar på samma villkor och att vem som helst får möjligheten att uttrycka sina egna åsikter. Det är väldigt nyttigt för samhället, vilket vi sett bevis på flera gånger runt om i världen – i Kina såväl som i Egypten.

Men bara för att ”vem som helst” kan uttrycka sig i sociala medier betyder det inte att du blir ”vem som helst” när du gör det. Däremot kan vem som helst se dina uttryck, och det gör dig till allt annat än ”vem som helst” eller anonym. Tvärtom gör det att det är ännu viktigare att tänka på vad du uttrycker och vad uttrycket betyder när det kopplas ihop med dig.

Jag har nu på morgonen sett två exempel på personer i en offentlig förtroendeposition som uttryckt sina åsikter via sociala medier. DN skriver idag om att det bildats en grupp på Facebook, till stöd för två – som gruppen anser – oskyldigt dömda våldtäktsmän i Jokkmokk, där representanter från både norska kommuner och myndigheter, polisen och Sametinget är medlemmar. Bland annat visar Jokkmokks sameförenings ordförande, Sylvia Blind, sitt stöd i gruppen. Det andra exemplet omskrevs i Dagens Media igår, och det handlar om Norrtelje Tidnings sportchef, Anders Svensson, som blivit irriterad på Komms vd och i ett tweet bland annat kallar henne för ”idiot-kärring”.

Jag säger ingenting om skuldfrågan i våldtäktsfallet – jag var varken närvarande på Jokkmokks marknad eller i domstolsförhandlingarna – eller om huruvida sportchefens irritation är befogad eller inte. Det jag reagerar på i båda de här fallen är istället huvudpersonernas reaktion när de konfronteras med sina uttalanden och ställs frågan hur åsikten kopplas ihop med deras jobb.

Anders Svensson, som visserligen i artikeln medger att hans uttalande var både klumpigt och inte särskilt intelligent, ursäktar sig ändå med att säga att ”det är mitt privata konto och har inget med mitt jobb att göra”. Där tänker han fel på två viktiga punkter.

Kontot är inte privat – det är helt offentligt och vem som helst kan läsa det. Ingenting han skriver kommer att hållas privat. Kontot kan däremot vara personligt, men det gör inte att det frikopplas från hans yrkesroll. Det är Anders Svensson personligen som är sportchef (eftersom ingen tidning mig veterligen lyckats särskilt bra med en dator eller maskin som sportchef vill tidningen ha en person på den posten). Att vara sportchef är ett förtroende gentemot medarbetare och läsare. I allt Anders Svensson gör representerar han sig själv, och som sportchef är det han som representerar hela redaktionen.

Sylvia Blinds svar när hon intervjuas av DN är än mer chockerande. Hon säger: ”Jag har inte tänkt på att jag är ordförande. Jag har trott att man får ha en egen åsikt i Sverige. Man får väl tänka som man vill, eller?”

Även hon tänker fel på samma sätt som Anders Svensson. Att vara ordförande i en förening är än mer att vara sportchef en förtroendepost. Det är i det fallet verkligen Sylvia Blind personligen som valts till ordförande. Hennes värderingar och åsikter har ansetts vara så bra att föreningens medlemmar vill att de ska representera och styra hela föreningen. Det betyder att man som förtroendevald ordförande visserligen får tänka som man vill, men man får faktiskt inte uttrycka det som man vill. Och att sen komma dragandes med kommentaren ”jag tänkte inte på att jag är ordförande” känns mycket märkligt, sett i ett större perspektiv.

Grundfelet i de här historierna är inte de klumpiga uttalandena eller agerandena. Felet ligger i tron på att vi är privata i sociala medier. Det är vi inte. Oavsett om vi representerar en organisation med tusentals medlemmar eller bara oss själva så är det vi publicerar offentligt. Det gör att vi alltid måste tänka på hur vårt agerande och våra uttalanden uppfattas av mottagaren. Till skillnad från när vi skriver dagbok – vilken är helt privat – så finns det alltid en mmottagare och en publik när vi kommunicerar i sociala medier.

I sociala medier är du inte ”vem som helst” – du är dig själv.