Reflektioner på klimatkrisen ur ett företagsperspektiv

Årsskiften innebär en rad olika konferenser och konvent som ska summera det gångna året och blicka mot det nya. För varje år som går blir, av förklarliga skäl, klimatkrisen en allt viktigare fråga här, och för några av konferenserna är det den enda frågan. Jag tänkte att jag skulle reflektera lite på det ämnet ur ett företagsperspektiv, framför allt med bas från svenskamerikanska handelskammaren AmChams Bright Green Summit, men också COP28 och World Economic Forum i Davos.

Vad som jag tycker är slående i år jämfört med tidigare år är att såväl näringslivet som forskningen, åtminstone på plats på konferensen, verkar mer benägen än tidigare att kunna enas om en gemensam insikt: det brådskar att förändra sättet vi förbrukar planetens resurser. Det måste börja hända saker, och det å det snaraste.

Från World Economic Forum rapporterade många företag att krisen, även i sin linda, redan påverkar verksamheten, och de ser redan ekonomiska förluster på grund av klimatförändringarna. Och på Bright Green Summit var en övervägande majoritet av de medverkande på scenen eniga om att det handlar om att både politik och näringsliv måste bidra och göra sitt, både tillsammans och var för sig. Vi måste alla hjälpas åt att förändra och förflytta normerna, i alla branscher.

De som innebar minst nyheter bland presentationerna var väl forskningens och vetenskapens. Forskarna konstaterade att de inte hade några nyheter att rapportera; klimatförändringarnas effekter och mekanismer har varit kända under lång tid.

På Bright Green Summit var talarna tydliga med politikernas ansvar. Politiken måste ta ledningen och skapa de ramverk som krävs för att främja hållbara affärsmodeller och påskynda övergången till en koldioxidsnål ekonomi. Men detta kan inte ske ensamt. Företag och politik måste arbeta både tillsammans och var för sig, och varje part måste ta ansvar för sina handlingar. Att vänta på att den andra parten ska agera först är inte ett alternativ.

I vardagslivet har vi alla makt över till exempel vår konsumtion och vårt fond- och pensionssparande. På jobbet har många också makt över en verksamhet och dess val. Somliga har beslutsmandat, några till och med över en större del av verksamheten. Några har makt över även andra verksamheter eller över delar av samhället. Oavsett hur stor ens makt är bär vi alla ett ansvar att använda den för att göra det vi styr över hållbart.

Det kommer kräva stora förändringar. Vi måste våga ifrågasätta invanda mönster och slentrian. Och vi ska inte glömma bort de små förändringarna. De krävs också, och varje förändring gör skillnad. Det minsta vi kan göra är så mycket som möjligt.

Jag lämnar konferenserna i ett något ambivalent tillstånd. Jag vet inte riktigt vad jag ska tro, tycka eller känna. Samtidigt som det finns en tydligt förändrad attityd till att göra förändringar, där alla inom näringslivet för en gångs skull tycks eniga om att de själva måste förändra sin verksamhet så är det fortfarande lite för ont om exempel på företag som faktiskt gör den fundamentala omställningen.