Almedals-update från Martin: första lågtempodagen
Onsdagen i Almedalen var i år den första dagen av lägre tempo och färre seminarier. Det är fullt normalt (om än tråkigt) att Almedalsveckan koncentreras till början av veckan, men i år har den koncentrationen varit starkare än någonsin, trots att antalet seminarier i år är större än någonsin. Den stora ökningen av seminarier och evenemang har alltså inte varit störst på de senare dagarna i veckan, utan ökningen har skett på de dagar som redan är fullmatade med innehåll. Det kan tyckas att det leder till att det blir lättare att plocka russinen ur kakan även för de som bara är i Almedalen några få dagar, men för dem som är i Almedalen stora delar av veckan blir det i stället svårare att planera ett program och antalet seminarier man kan hinna med minskar.
I år skedde den absoluta peaken i går klockan 13. Då startade 133 arrangemang. Onsdag klockan 10 startade 124 arrangemang och efter det fullkomligt tvärdog antalet arrangemang. Vi ser därför fram emot en lugnare halva av veckan då vi kan sammanfatta mer av det vi har upplevt under veckan och planera för vad vi ska göra av våra många nya lärdomar.
Dagens stora händelse för vår del var helt klart startskottet för kunden Fords och Aftonbladets gemensamma arbete med Svenska hjältar. Ford är i år en av kategorisponsorerna så vi kommer att följa arbetet på nära håll fram till den stora galan i november.
Det stora problemet i sådana lägen brukar vara att inte måla upp en mycket vackrare bild än vad sanningen är i företaget, men i Fords fall är det snarare tvärtom. Ödmjukheten och prestigelösheten i att lyfta upp människor som gjort någonting bra för samhället, och att alltid göra goda gärningar, är faktiskt djupt rotade i Fords DNA och företagskultur, och det kommer från allra högsta ort genom ett stort engagemang för alla typer av hållbarhetsarbete och att bidra till samhället och vår gemensamma planet från Bill Ford själv.
Avslutningsvis talade Ebba Busch Thor från scenen i Almedalsparken. Kd är ett parti som har lite svårt att hitta sin nisch och var de ska bryta sig in i svensk politik, och lite samma sak var det med årets tal. Det spretar lite, växlar relativt snabbt mellan ämnen som omsorg, skola, trygghet, integration och de nya (bristande?) värderingar som kommer genom den, brexit och mänskliga fri- och rättigheter. På det hela taget landar det aldrig riktigt och Busch Thor har svårt att riktigt få igång publiken.
