Valaffischer – ett fenomen som aldrig dör?

Så var det då dags igen. Det vi alla väntat på – årets valaffischer. Lagom till slutspurten inför höstens val har samtliga politiska partier nu lanserat sina kommunikationsstrategier och som vanligt spelar valaffischerna en viktig roll. Hur kommer det sig att partierna fortsätter använda denna kommunikationskanal? Ja, det är en fråga som bör ställas. 

I år beräknas samtliga riksdagspartier lägga ca 340 miljoner kronor på reklam. Givetvis en hiskelig summa och tanken slår en hur dessa pengar spenderas. En allt större del läggs givetvis på nya och digitala kanaler men när jag för någon dag sedan kollade på tv, fick jag se ett intressant inslag. På rad stod de där, de politiskt aktiva, ofta unga, från samtliga riksdagspartier, och väntade på signalen. Från klockan 10.00 fick årets valaffischer sättas upp. Allt handlade om att få den bästa platsen för sitt politiska budskap. På rad hängde det bilder på Löfvén, Kristersson och Lööf. Alla med relativt intetsägande budskap om hur de vill ta Sverige framåt, uppåt och vidare. Varför envisas partierna med dessa valaffischer? Har de någon roll i dagens kommunikationslandskap? Vad får de ut av sina pengar?

Mindre politisk reklam efterfrågas

I Dagens Media uppmärksammas just detta. Årets valreklam. Erik Gutiérrez-Aranda, seniorkonsult på Prime och tidigare anställd hos Socialdemokraterna, menar att valaffischerna förmodligen inte ger något större resultat men att de, av någon anledning, ändå är en naturlig del i partiernas externa kommunikation. Detta samtidigt som undersökningar visar på att allt fler är negativt inställda till politisk reklam. I en ny undersökning från Novus visar det sig till exempel att 45 procent av svenskarna är negativt inställda till politisk reklam. Nästan hälften av svenskarna! Att då fortsätta använda en gammal enkelriktad kanal för politisk reklam, som varannan svensk ändå inte vill se, kan ju tyckas vara bortkastade pengar. Då blir ju frågan än mer relevant. Varför används denna kanal om den inte ger någon större effekt? 

Som kommunikatör och väljare vill jag att partierna tänker en runda till på hur de verkligen kan prata med mig. Inte till mig. Jag vill att de använder sin kommunikation som ett relationsbyggande verktyg, inte som ett säljverktyg. 

Jag har förmodligen inte svaret på varför affischerna är en helig ko för de politiska partierna. Jag lämnar det till partierna själva att svara på. Vill du komma in och diskutera det här med mig så lovar jag att bjuda på en riktigt fin kopp kaffe. Det är ett kommunikationsmedel som heter duga det. Kaffekoppen.  

/Emil